En känslig genre

Cecilia Nyberg, präst på Ekerö i Stockholms stift, har redigerat och gett ut en samling griftetal. Hon har bett nio präster skriva tre griftetal vardera utifrån olika tänkta situationer: arbetsplatsolycka, långt äktenskap, missfall, missbruk, självmord för att nämna några. Boken avslutas med några sidor under rubriken Pastoral omsorg, där de medverkande prästerna delar med sig av tankar och råd, om hur man kan agera vid de begravningar man har att genomföra.

Vad kan man då säga om dessa trettio olika griftetal? Jag tror inte att det handlar om att sätta betyg – bra eller dåligt. Det jag som läsare gjort är att jag försökt att sätta mig in i de situationer som beskrivs i inledningen av varje griftetal och ställt mig frågan vad jag själv skulle sagt. Detta är också bokens styrka, att den kan hjälpa oss präster inför de olika begravningar vi ställs inför.

Det jag själv tänker efter genomläsningarna av de trettio griftetalen är hur lika varandra de är. Kan det möjligen bero på att de utvalda prästerna är alltför lika varandra? De börjar med att den avlidne beskrivs, därpå följer en beskrivning av den sorg och saknad de närvarande känner och slutligen några ord om det eviga livet. Det jag skulle önska är att griftetalen vore tydligare.

För det första att den avlidnes liv tecknas med några korta ord och meningar där de viktiga händelserna nämns. Födelse, uppväxt, den egna familjen, arbetet. Förvånansvärt är att i inget av de trettio talen nämns vare sig den avlidnes dop eller konfirmation. Annars är det ju så att den vita svepningen anknyter till dopdräkten. I de avslutande råden nämns dock att dopljuset kan vara tänt under begravningsgudstjänsten.