Förfastan och Fastan
Den första delen av Fastetiden anknyter innehållsligt till vad som hände efter Jesu dop i Jordan, dvs. till inledningen av hans offentliga framträdande. Man märker här att Fastetiden en gång var beredelsetid till dopet.
När Trettondedagstiden är avslutad, går vi in i påskkretsen och dess förberedelsetid. Den stora fastetiden föregås av Förfastan. Den omfattar söndagarna Septuagesima (den sjuttionde), Sexagesima (den sextionde) och Fastlagssöndagen eller Quinquagesima (den femtionde). Namnen markerar avstånden till Påskdagen.
De tre sista dagarna i Förfastan kallas Fastlagen: Fastlagssöndagen samt måndagen och tisdagen. Därefter följer Askonsdagen, Fastans första dag. »Förfastotiden står som en förhall till Fastan … så att vi förberedda och i rätt andlig inställning skola möta Askonsdagen. Den är dock ingen fastetid i egentlig mening» (G. Rosendal). Enligt svensk tradition är den liturgiska färgen under Förfastan blå, alternativt violett. För att markera att den egentliga fastetiden inte har inträtt, föredrar man på många håll den gröna färgen.
