Jul- och Trettondedagstiden

Kristen tro är skapelseteologi. Men skapelseteologi är inte detsamma som kristen tro. Kristen tro är mer än så.

En av de centrala bibelläsningarna i jultiden är Johannesprologen. Den börjar i skapelsens teologi men dröjer inte kvar där. Själva upptakten refererar till alltings ursprung, till skapelsens tillblivelse, att »i begynnelsen fanns Ordet», men gör det med en fördjupad formulering: Att »Ordet var Gud», att »det fanns i begynnelsen hos Gud», att »allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till ...»

Eller i klartext: Jesus Kristus, Guds Son, född av Fadern före all tid, var med redan då, redan när Gud Fader sade det skapande Ordet: Ljus, bli till ... Liv, bli till ...

I jultid är det frestande att reducera Jesus till det lilla barnet, till pastoral idyll och mänsklig ömhet. Men Jesus är mer än så. Jesus var med från alltings allra första början. Det går inte att separera skapelsens teologi från frälsningens teologi, utan de är totalt sammanvävda. De är två sidor av samma mynt. Inkarnationen av honom som är av samma väsen som Fadern, sann Gud av sann Gud, sker i den värld som har sitt ursprung i honom. Skaparen flyttar in i sin egen skapelse genom sin Son, då denne som är av evighet träder in i tiden. Han som omsluter allt och alla, han som är den »i vilken vi lever, rör oss och är till», böjer sig i yttersta ödmjukhet så djupt ned att han blir en av oss.