Kyrkomusikerbristen – en prioriterad fråga för Svenska kyrkan, eller?

I detta nummer av SPT handlar ledaren om kyrkomusiken och kyrkomusikern. Bristen på kyrkomusiker är redan i dag påtaglig. Inom några få år kommer situationen att bli direkt allvarlig. Under kommande tioårsperiod beräknas antalet nyutbildade kyrkomusiker att bli ungefär 350, medan antalet som går i pension eller söker annan tjänst motsvarar uppskattningsvis 700–900. Nils-Gunnar Karlson, förbundsordförande i Kyrkomusikernas Riksförbund, skriver här om de bakomliggande orsakerna till den uppkomna situationen, om att lösningarna brådskar och att ansvaret ligger på Svenska kyrkans nationella nivå.

I min roll som förbundsordförande i Kyrkomusikernas Riksförbund får jag allt oftare frågor från församlingar som försöker få fatt på en ny kyrkomusiker. En del frågar lite skämtsamt om jag har någon på lager, men något lager finns inte och har heller aldrig funnits. De närmaste 10 åren kommer 700 – 900 nya kyrkomusiker att behövas för att ersätta dem som går i pension. Därutöver lämnar ett antal varje år sina anställningar av olika orsaker, så jag kommer säkert att möta frågan åtskilliga gånger från bekymrade församlingar. Varje år utbildas ett antal studenter i kategorierna: kantor, kandidat och master. Toppnoteringen för ett enskilt utbildningsår är totalt 35 nya kyrkomusiker. Vi ser alltså ett stort glapp mellan det antal som kommer in i yrket och det antal som lämnar. Hur kunde det bli så här?

Jag brukar ofta framhålla kyrkomusikeryrket som ett av de bästa musikeryrken man kan ha. Man får spela själv, leda andra och även undervisa. Är man ung och tycker om att spela och sjunga i kyrkan, så finns här stora möjligheter att hitta sitt framtidsyrke.