Kyrkomusiken har en framträdande plats i Svenska kyrkan. Arvet från den tidiga kyrkomusiken och psalmskapandet från reformationen och framåt har varit skatter som förvaltats och förnyats. Musik från olika tider och traditioner framförs i såväl konserter som i gudstjänst- och körliv på ett närmast unikt sätt. Svenska kyrkan, som Sveriges i särklass största arrangör av konserter och musikgudstjänster, kan vara stolt över detta.
Utbildade och kompetenta kyrkomusiker är en självklarhet i församlingslivet. De ska inte bara vara kunniga på sitt instrument och i körmetodik utan även behärska en bred repertoar som är unik för kyrkan men rymmer flera musikgenrer. I vår tid förväntas musikern också vara insatt i populärmusik, inte minst vid förrättningar. Personlig tro och engagemang är också nödvändiga om inte musiken ska bli en isolerad ö i församlingsarbetet.
På senare år har bristen på kyrkomusiker blivit besvärande. Fler går i pension än vad som utbildas. Inom tio år beräknas 40 procent ha gått i pension och det krävs 700 nya för att ersätta dem, vilket påtalats i en debattartikel i KT (7/2 2022) undertecknad av ett femtiotal kyrkomusiker. Bristen på kompetenta sökande gör att församlingar ibland måste anställa musiker med annan musikalisk kompetens – som musiklärare eller orkestermusiker. Visst kan det vara trevligt att tillfälligt höra nya tongångar, men i längden fungerar det inte. Om orgeln ersätts med enbart piano går mycket av kyrkans musikskatt förlorad. Om musikern inte känner till den kyrkliga körmusiken och psalmsången ersätts det kanske med annan repertoar. Det är inte fel att spela musik skriven för andra sammanhang, men om kyrkans egen musik fasas ut påverkas även hennes budskap. Evangeliet blir otydligare. I stället för att lovsjunga Skaparen riskerar kyrkan att bli ännu ett sammanhang där vi sjunger och spelar bara för vår egen skull.
En gudstjänst är något annat än en konsert. En duktig musiker kan leverera fantastiska musikupplevelser av hög kvalitet, men om denne inte förstår liturgins funktion påverkar det musikens roll i gudstjänsten. Församlingens musiker måste ha god teologisk och liturgisk kompetens för att kunna samarbeta med prästen så att gudstjänsten lever.
Kyrkomusiken är inte är bara en extra krydda eller underhållning utan tillhör liksom bönen trons språk. Lovsången är bön, och tillbedjan kan uttryckas i toner.
Är musiken då så omistlig i församlingslivet? Svenska kyrkan har fortfarande tillräckligt god ekonomi för att ha dyra instrument och professionella musiker på vanliga gudstjänster. Körlivet kan blomstra, musikgudstjänster firas och psalmsången ljuda. Musiken är helt enkelt omistlig för kyrkans liv, även om den inte är absolut nödvändig för att kyrkan ska vara kyrka. Kyrkomusiken är inte är bara en extra krydda eller underhållning utan tillhör liksom bönen trons språk. Lovsången är bön, och tillbedjan kan uttryckas i toner.
Kyrkomusiken är tidlös och universell. I en och samma gudstjänst kan spelas musik från vår egen tid liksom från andra århundraden och världsdelar. Vårt kyrkomusikaliska arv ger samma insikt som den halva altarringen, att kyrkan är större än vi som samlats just nu och just här. Kyrkomusikens rikedom av liturgisk sång, psalmer, instrumentalmusik och körsång är inte ett kulturarv som ska förvaltas, utan det ska spegla kyrkans allmänneliga tro, katolska identitet och ge röst åt evangeliet.
Under de senaste decennierna har anhöriga alltmer kommit att ha önskemål om musiken vid dop, vigslar och begravningar. Det är positivt men ökar också kraven på kyrkomusikern, som måste öva in ny repertoar, ibland av musikgenrer som denne kanske inte är så bekväm med. Ofta krävs också samtal och reflektion kring musikvalet. Kyrkomusikern är inte en jukebox som bara levererar önskad musik. En kyrklig handling är i och för sig en personlig församlingsgudstjänst men inte en privat tillställning. Varje gudstjänst ska förmedla evangelium, och musiken är en del av detta. Kyrkomusikern är en av medarbetarna i att bygga församling men med sitt specialuppdrag: att förkunna med musikens språk – det klingande evangeliet.
Bristen på utbildade kyrkomusiker är främst ett ansvar för Svenska kyrkan på nationell nivå. Vad görs där så att fler utbildas till kyrkomusiker? För mer än ett år sedan förelåg från Svenska kyrkans musikråd en utredning om situationen, men den har ännu inte lett till några beslut.
På en del håll finns goda men inte tillräckliga initiativ. Organister i framkant är ett samarbetsprojekt som Svenska kyrkan tagit initiativ till tillsammans med Göteborgs internationella orgelakademi (GIOA). Syftet är att få barn att upptäcka orgeln och engagera kyrkomusikerna i det arbetet. När kravet på att en kyrkomusikers tjänst skulle innehålla undervisning av orgelelever togs bort, så kom inget annat i stället, trots att detta var den bästa rekryteringsbasen. Presumtiva kyrkomusiker förlorade då möjligheten att få en mentor för att växa in i kyrkomusiken och församlingslivet. Utan förebilder är det svårt att hitta till orgeln som är gömd långt bak och högt upp i kyrkorummet. Enskild undervisning som en del av organisttjänsten borde bli ett krav igen. Ett samarbete med kommunernas kulturskolor borde också kunna utvecklas, en win-win-situation för såväl kommunen som för kyrkan.
Kyrkomusikertjänsten är unik i fråga om variation och att musicera.
Vid studenternas utvärdering av Svenska kyrkans utbildningsinstitut var kyrkomusikerna för få för att komma med, ett exempel på den dåliga återväxten. Varför är då inte kyrkans musikutbildning mer attraktiv? Kyrkomusikertjänsten är unik i fråga om variation och att musicera. Musiker på andra instrument blir ofta musiklärare med till stora delar låg musikalisk nivå. Några få blir orkestermusiker, ännu färre blir solister. En organist kan leda såväl folklig bruksmusik som högklassiska orgelkonserter, utveckla sina personliga förmågor liksom hela församlingens musikliv.
Vilka andra musiktjänster kan jämföras med organistens? Vilken annan musiker har så många musikframträdanden, så stor musikalisk bredd, möjlighet till egen förkovring och dessutom en pampig byggnad att musicera i? Att bli kyrkomusiker borde vara ett omåttligt populärt val för den musikaliske.
Varför har då inte Svenska kyrkan lyckats bättre? Omgående krävs en satsning på att utbilda kyrkomusiker som får kunskap och förståelse för musikens speciella funktion i kyrkan. Nödropet i debattartikeln från kyrkomusikerna är tydligt. Situationen är allvarlig och det är bråttom.
Och varje kompetent kyrkomusiker vet att även om svenskens mest populära schlager är klagovisan, så är det lovsången som gäller i kyrkan – till Guds ära.
Mer läsning:
Nils-Gunnar Karlson
SPT
Maria Löfberg