Låt oss vara Fråg-visa!

Man kan hålla intressanta bibelstudier på lite olika sätt. Ett sätt är att lyssna på de frågor som ställs både från och till Gud och från och till människor. Frågor i Bibeln är ofta informationsbärare. I denna krönika väljer jag ut några frågor som eventuellt har aktualitet också i vår tid.

När jag ska skriva en krönika till SPT så brukar jag titta i almanackan – när kommer det aktuella numret av tidningen ut? Och detta nummer kommer ut i samband med Söndagen före Domssöndagen och söndagen före Kyrkomötet. Tänk, så det kan bli!

»Bröder, vad ska vi göra?» Det får blir vår första fråga, en orolig fråga som många ställer sig idag, mera kanske inför stundande Kyrkomöte än inför Domssöndagstiden. Det är ju som läsaren vet, en angelägen biblisk fråga som kommer ur en djup nöd. Frågan ställdes den gången i Apg. 2:37, inte som ett resultat av rådande yttre omständigheter, vilket man skulle kunna tro för sådana fanns det, utan frågan kom som respons på Petri predikan på Pingstdagen, då samvetet slog till med full kraft hos dem som lyssnade. I dag ställs frågan också med tanke på den oro och frustration som många känner inför söndagen före Kyrkomötet.

Det finns andra bibliska frågor som också kan kännas relevanta. Jag väljer en ca 2 600 år gammal, dagsaktuell fråga: »Varför går det de ogudaktiga så väl?» Jeremia plågades inför detta fenomen och dåtidens ogudaktighet störde honom. I sin frustration vände han sig till Herren med sin fråga. Och han gör det utan särskilt fromma ord. Det går tydligen bra att fråga Gud om sådant också (Jeremia 12:1). Vi förstår Jeremias fråga, den tycks vara tidlös.

Här är ett par frågor till. De kommer från tillfället då Saul drabbades av en uppenbarelse från Herren själv på vägen till Damaskus. Rösten från himmelen ställer också frågor: »Saul Saul, varför förföljer du mig?» Saul jagade de kristna , han andades hot och mordlust står det i Apg. 9:1. Han var övertygad om det rimliga i sitt handlande. Tänk, som det var på den tiden!

Det blir tvärstopp för Saul och han blir en av den kristna Kyrkans stora missionärer, mer känd under sitt andra namn Paulus. Han tycks ha haft kunskap, entusiasm, envishet, övertygelse och handlingskraft nog för den uppgiften. Han var av rätt sort och rörde sig i rätta kretsar.

Jag har själv också en ganska personlig fråga; Det kan väl inte vara omöjligt att det av en nutida förnekare skulle kunna bli en kämpe för kristen tro.

»Vem är du Herre?» är nästa viktiga fråga. Konstig fråga från Saul, han om någon, som hade både kunskap och övertygelse, inget och ingen tycktes stå i hans väg – utom Gud då. Frågan visar att den han trodde sig känna, kände han ändå inte. Han var känd av Gud, men han behövde lära känna Gud. Jag funderar på om sådant händer också i vår tid?

Bröder, vad ska vi göra? Ja, kommer vi inte på något bättre så kanske vi kan be om nya förvandlingsunder på väg till Uppsa…jag menar Damaskus! Det är klart att Gud kan göra det! Men det kan ju också tänkas att han låter Jeremiafrustrationen vara kvar ett tag till.

Det finns bara två söndagar under Kyrkoåret som heter »före» något annat. Söndagen före Domssöndagen och söndagen före Pingst. Söndagen före Kyrkomötet finns som bekant inte i Kyrkoåret. Det där ordet »före» är till för att vi ska kunna förbereda oss inför något viktigt som kommer.

Låt oss inte lockas att tappa fokus på Herren. Den åldrige, erfarne, kloke Johannes skriver i sitt brev 1 Joh. 4:4 »Han som är i eder är större än den som är i världen». Och det är inte en fråga, utan en tidlös sanning. Och det kan vi nästan bli lite muntra av att läsa! Och muntra kristna är besvärliga kristna.