Lyft fokus uppåt mot Gud!

Lovsångskulturen och gudstjänstfirandet inom frikyrkan, II.

I denna andra del av artikeln om lovsångskulturens framväxt behandlas utvecklingen från millennieskiftet fram till i dag. Avslutningsvis ges en teologisk reflektion om de förändringar som präglat lovsångens musikkaraktär men också förändringarna av flera gudstjänstrum inom frikyrkorna. Författaren är organist i Skrea församling och doktorand i musikvetenskap vid Åbo Akademi.

Fortsättning från föregående nummer.

I denna andra del av min artikel berörs utvecklingen från millennieskiftet fram till dagens situation. Mitt material är baserat på internationell forskning, undersökningar av aktuella diskurser, samt intervjuer med Samuel Hector (Musikkonsulent, Pingst FFS), Lena Wohlfeil (Samordnare för musik och kreativa uttryck, Equmeniakyrkan) och Lars Petersson (grundare av David Media).

Distribution

Trots nya sångböcker i slutet av 80-talet (Psalmer och sånger, 1987 och Segertoner, 1988) övergick sjungandet alltmer till sånger från overhead där främste distributör var Lars Petersson och firman Viva. Från år 2000 fortsatte detta arbete under namnet David Media. När verksamheten inom David Media var som störst hade man över 800 församlingar som abonnenter.

Med tiden har mycket av distributionen gått över till digitala format med noter på pdf, liksom man även kan köpa »Singback» på mp3 för, enligt hemsidan, »speciella tillfällen som dop, bröllop mm. och till hjälp för de sammanhang som saknar kompmusiker till gudstjänsten». Ett liknande material, kallat »Musikbakgrunder», har för övrigt tagits fram centralt i Equmeniakyrkan för de församlingar som saknar musiker. Jessica Moberg pekar i sin avhandling också på den viktiga rollen av inspelad musik, uppspelad från Youtube mm., såsom kompmusik vid den gemensamma sången vid cellgruppsmöten i hemmen.

En utmaning som lovsångsrörelsen haft att hantera är att en så stor del av sångerna är importerade från huvudsakligen anglosachsiskt håll