När Svenska kyrkan fick nya herrar

Svenska kyrkans partipolitisering kan tyckas vara ett uttjatat ämne. Eller så är ämnet alltför obekvämt för att vi på nytt ska bli påminda. Klas Hansson, docent i kyrkohistoria och tidigare bl.a. avdelningschef vid kyrkokansliet, har gjort en initierad studie av partipolitiseringen under perioden 1930–2000. Den visar på hur socialdemokraterna medvetet styrde kyrkan mot en inre sekularisering men också kom att dominera Svenska kyrkan genom att forma hennes demokratiska funktioner så att de stärkte det partipolitiska inflytandet. Per Ewert, fil.dr på en studie om Sveriges process mot sekulär individualism samt direktor vid Claphaminstitutet, ger i denna recensionsartikel en överblick över Hanssons bok. Den är endast publicerad som webbversion och kan beställas på uu.diva-portal.org.

Särskiljer sig Svenska kyrkan från andra kyrkor, internationellt och historiskt? Är Svenska kyrkan unikt starkt påverkad av sekulära, politiserade värderingar? Svaret på båda dessa frågor är ja. Och det har till en icke försumbar del skett genom en medveten partipolitisk styrning.

Flera studier har undersökt den här utvecklingen, och en nyutkommen sådan med särskild uppmärksamhet på lekmännens inflytande i kyrkan är författad av kyrkohistorikern Klas Hansson. Hans studie visar läsaren insikter som denne kanske inte önskade få, och utmanar till utvärderingar som vederbörande kanske ogärna vill göra. Men just därför är en studie av detta slag så angelägen. För det är bara genom att känna historien som vi förstår vad som kännetecknar vår egen tid.