Noterat

Påven Leo om äktenskapet

Fredagen den 16 maj 2025, bara åtta dagar efter det att han valts till påve, förklarade Leo XIV i sitt första möte med den diplomatiska kåren ackrediterad vid Heliga stolen, familjen är grundad på »the stable union between a man and a woman». Direkt därefter betonade han varje människas värdighet »from the unborn to the elderly». Detta är helt i linje med sin kyrkas syn på äktenskapet, dvs. att det är en förening mellan en man och en kvinna, samt att människolivet skall värnas från befruktningsögonblicket fram till den naturliga döden.

Se bl.a. www.pbs.org

Nej till samkönat i Church of England

Generalsynoden i Church of England har den 13 juli 2026 återigen röstat om ett försök att bredda kyrkans hållning i frågor om samkönade relationer. Den aktuella motionen, lagd av professor Helen King och presenterad av professor Muriel Robinson, syftade till att slå fast att trofasta, intima samkönade relationer kan vara förenliga med kristet lärjungaskap utan att det skulle förändra kyrkans äktenskapsdoktrin.

Sedan 2017 har Church of England arbetat med Living in Love and Faith (LLF), ett projekt för att hantera frågor om identitet, sexualitet och relationer. Sarah Mullally, ärkebiskop av Canterbury, har varit ledare för LLF. Vid det förra kyrkomötet i februari 2026 röstade hon som en av biskoparna för att fortsätta arbetet med frågan, trots att processen då avslutades utan att leda till några nya liturgier.

Den nu fällda motionen var tänkt som ett erkännande av att det finns olika teologiska perspektiv inom kyrkan, inte som en doktrinändring. Den ansåg att kyrkan skulle erkänna att det inte finns några grundläggande teologiska hinder för trofasta samkönade relationer, att detta erkännande skulle ge stöd och legitimitet åt HBTQ+personer i kyrkan samt att motionen inte skulle påverka den officiella äktenskapsläran eller föregripa LLFarbetet. Förespråkarna beskrev motionen som ett sätt att ge pastoral trygghet åt präster och lekmän som lever i samkönade relationer.

Kritiker menade att motionen var oförenlig med kyrkans nuvarande äktenskapslära, riskerade att underminera LLFprocessen, skulle skapa ytterligare förvirring kring kyrkans hållning och saknade tydlig teologisk förankring. Flera biskopar uttryckte oro för att motionen skulle uppfattas som en de factodoktrinändring, trots att den formellt inte var det.

En alternativ kompromissversion föreslog att kyrkan skulle erkänna ett »legitimt spektrum av teologiska perspektiv». Även denna version kritiserades som otydlig och teologiskt svårhanterlig.

Motionen föll eftersom samtliga tre »hus» måste godkänna den, Så här utföll voteringen:

Biskoparna: 14 nej, 11 ja, 4 avstod

Prästerna: 93 ja, 79 nej, 0 avstod

Lekmän: 101 ja, 83 nej, 0 avstod

Biskoparnas nej stoppade därmed både originalmotionen och den reviderade versionen.

Beslutet visar att Church of England saknar en gemensam linje i frågor om samkönade relationer. Flera talare uttryckte frustration över åratal av oenighet och uppmanade kyrkan att hitta nya sätt att hantera frågan framåt, särskilt inom ramen för LLFprocessens fortsättning. Frågan lär återkomma.

Church Times

En falsk messias formar Irans strategi

I takt med att Irans geopolitiska inflytande växer har omvärlden försökt förstå vad som driver landets aggressiva utrikespolitik. Vanliga förklaringar kretsar kring maktbalans, regional dominans och säkerhetspolitiska kalkyler. Men bakom dessa yttre lager finns en djupare, religiöst färgad vision som ofta förbises: tron på den shiitiska messiasgestalten Mahdi, den dolda imamen som enligt traditionen ska återkomma i en tid av global konflikt.

I den iranska teologiska traditionen spelar Mahdi en central roll. Han väntas återkomma när världen befinner sig i kaos, och hans ankomst ses som början på en rättfärdig, gudomligt styrd ordning. För Irans religiösa och militära elit – särskilt Revolutionsgardet (IRGC) – är denna föreställning inte en abstrakt legend utan den genomsyrar politiken.

Ledare inom IRGC beskriver ofta Irans uppdrag som att motverka »arroganta makter», ett begrepp som främst syftar på USA och Israel. Dessa stater betraktas som hinder för Mahdis återkomst och därmed legitima mål för motstånd, sabotage och militär expansion.

Denna ideologiska dimension påverkar Irans strategiska beslut. Det gäller utvecklingen av ballistiska missiler, stödet till regionala miliser som Hamas och Hizbollah, den långsiktiga konflikten med Israel samt ambitionen att uppnå kärnvapenkapacitet. Det är alltså en politik som inte bara drivs av realpolitiska kalkyler utan i grund och botten av en religiös övertygelse om kosmisk kamp och framtida seger.

Många västerländska analytiker tenderar att tolka Irans agerande genom sekulära synsätt. Resultatet blir en underskattning av den messianska ideologins betydelse. När religiösa övertygelser fungerar som strategiska drivkrafter, får diplomatiska verktyg begränsad effekt. Att förstå Irans messianska vision är därför avgörande för att förstå landets långsiktiga mål och för att undvika strategiska misstag.

Irans ledarskap formas av en unik kombination av politisk ambition och religiös apokalyptik. Tron på Mahdi som en messiasgestalt legitimerar aggression, konflikt och expansion i messiansk förklädnad. För att hantera Irans roll i regionen måste omvärlden ta denna ideologiska dimension på allvar.

Christian Post