Artiklar
Det svenska skulle alltså manifesteras »i förskingringen». Det kan man även se genom att det var viktigt att församlingarnas kyrkor och byggnader ritades av svenska arkitekter, byggdes med svenskt material så mycket som möjligt, finansierades av svenska staten och näringslivet.
De tillhör kanske inte den svenskkyrkliga mittfåran – men ur ett ekumeniskt och internationellt perspektiv är det tvärtom. Där står de mitt i den apostoliska och allmänkyrkliga fåran fria från den partipolitiska dominansen med dess inflytande över Svenska kyrkan.
Människan beskriven utifrån perspektivet Guds avbild lägger tonvikten på Guds avsikt och i skapnaden nedlagda möjlighet, och människans möjlighet att säga ja eller nej till att hitta denna grund och kallelse.
Det kan kännas som ett övermäktigt uppdrag att förvalta och att sprida kyrkomusiken, men till hjälp finns outtömliga skatter från kyrkans tradition att använda och inspireras av.
Här finns alltså en avgörande förändring från tron på uppenbarelsen till tro på känslan, på upplevelsen. Men vi kan också uttrycka det så här: en förflyttning från sanning till relevans. Att inte ge det som är sant och som är kyrkans unika budskap utan det som känns bäst, passar bäst just nu.