Tidningens osignerade ledare
Inför kyrkovalet skulle 98 procent av kyrkans medlemmar känna till valet. Rimligen borde då också 98 procent av hela folket få veta att Jesus Kristus är centralgestalten varje helg, varje söndag och varje år.
Det terapeutiska ligger redan i Jesu inbjudan. Men det betyder inte att kyrkan ska vara en curlingkyrka som sopar bort allt obekvämt i Bibelns ord eller den kristna trons dogmer. Trons grunder får inte ersättas av dunbolster, då går paradoxalt nog fridens grund i försoningen förlorad.
Att finna rätt balans mellan att förnya, förändra och bevara är nödvändigt för att inte kyrkan ska förlora sitt arv, sin identitet eller bli som sina medeltida kyrkobyggnader – ett musealt tros och kulturarv men inte en levande och bekännande tro.
En omstart behövs, initiativ och modeller för hur »man börjar om från början» krävs – att bygga församling från grunden. Det finns en längtan efter detta, vilket det vilda famlandet efter att vara aktuell och få tidningsrubriker visar.
Oavsett uppfattning i sakfrågorna måste kyrkans rymd och rymlighet försvaras. Av alla. Det är inte alltid bekvämt. Vi kan bli upprörda över oliktänkandes uppfattningar, men det är nödvändigt för friskheten. Och friheten.