Tidningens osignerade ledare
»Samvetsmänniskorna» fungerar som kanariefåglarna gjorde i gruvorna förr. När syrebrist hotade så dog de, ett varningstecken för arbetarna. På samma sätt är de samvetsömma signalmänniskor, när den åsiktsmässiga syrebristen tilltar.
Under de senaste åren har Svenska kyrkans ekonomiska situation blivit alltmer ansträngd. Om detta finns i dag ett krismedvetande både lokalt och nationellt. Men om den nya situationen är en börda för kyrkan eller öppnar nya möjligheter råder delade meningar.
Demokrati betyder folkstyre eller folkmakt. Det är inte den effektivaste eller billigaste formen av styre. Tvärtom kan den bli både omständlig och kostsam. Ändå är det den styresform som vi värnar högst.
De församlingar som brutit den nedåtgående trenden är som regel både utåtriktat missionerande i närmiljön och inåtriktade mot levande gemenskaper och gudstjänster. Att genomsyra samhället börjar i det lilla, i kärnan.
Mer och mer har också ärkebiskopen kommit att bli Svenska kyrkans företrädare i samhället. Såväl media som kyrkans egna kommunikatörer har drivit fram den utvecklingen. Detta behöver inte vara fel. Det behövs en tydlig biskoplig röst som kan ge besked, ett ansikte som blir känt för allmänheten.