Allt oftare har det slagit mig att det inte är trons innehåll eller Guds existens som de hänvisar till som skälet för sitt avståndstagande. Det är snarare de personer och sammanhang som representerade tron, men som inte upplevdes som trovärdiga.
Det finns inget i de elektroniska kretsarna som strävar efter, ja ens vet, att det finns ett sanningsbegrepp, än mindre att sanningen är eftersträvansvärd. De summerar vad de finner i textväg och sammanfattar detta.
Han mindes intill sin död de gånger han som sjuåring hade fått följa med farmor på sorgevisit hos de förtvivlade änkorna till farfars fartygskolleger vid de olika rederierna, när den tyska Skagerackspärrens position inte hade kommunicerats korrekt och fartyget hade sprängts av minorna
Orden och innehållet måste få en klangbotten i de egna livserfarenheterna för att uppfattas relevanta för den egna självförståelsen och upplevas värda att anamma.
Det är många som bråkar och inte vill vara med. De samlas längst upp på apelsinen och blir hotfulla. Då blåser Han bort dem, som man blåser ut ett ljus, ungefär. Puff! Så var det med det.