Och där tappade kyrkan mig, som sökte Gud genom språket. En plats utan Mysteriet, är inte längre den plats där jag vill söka den Översinnlige, den Oupphinnlige, med Hjalmar Gullbergs ord. Jag är inte längre hemma i det språk som förr var hemma i mig.
Jag får väl fortsätta att drömma och be min sekreterare att hon antecknar noggrant så att jag kan sätta in drömmarna i mitt drömarkiv.
Efter en timma med näsan i mossan och utan några stora mängder svamp i korgen börjar jag tröttna och själviskheten tar över: »Herre, bara en liten plätt till, med några riktigt stora trattkantareller skulle jag vilja hitta, sen är jag nöjd.»
Hur översätter man över huvud taget en bok som anses helig och gör anspråk på att det är Guds röst vi hör?
Allt oftare har det slagit mig att det inte är trons innehåll eller Guds existens som de hänvisar till som skälet för sitt avståndstagande. Det är snarare de personer och sammanhang som representerade tron, men som inte upplevdes som trovärdiga.