Nu är det ju inte stiftsförvaltningens sak att i stil med det första citatet peka med hela handen mot församlingar. Men lavaglöden verkar onekligen lysa med sin frånvaro även i det material som ska vägleda i det grundläggande.
Ibland tänker jag att det kanske är de gånger då föreställningen drabbas av det oregisserade som det verkliga julevangeliet tränger igenom och förkunnar högst.
Den romerska freden (Pax Romana) började med att Octavianus segrade i inbördeskriget år 27 f.Kr. Han är mer känd som den kejsar Augustus, som är omnämnd i julevangeliet. Den tid som då inträdde karakteriseras av en rad udda förutsättningar.
Sker det på grund av namninsamlingar, lobbyverksamhet, omröstningar, opinionstryck, partiprogram, kyrkomötesbeslut?
Och där tappade kyrkan mig, som sökte Gud genom språket. En plats utan Mysteriet, är inte längre den plats där jag vill söka den Översinnlige, den Oupphinnlige, med Hjalmar Gullbergs ord. Jag är inte längre hemma i det språk som förr var hemma i mig.