Sprickbildning känner vi ju till i kristenheten, och belastningsskador också. Det funkar inte att bygga hus utan armering, och det fungerar lika lite att bygga församling utan nattvardens armering.
Mina talgoxar och domherrar, mina duvor och skator, till och med duvhöken, ja till och med häcken, stormen, tallen och bäcken, alla väntar på befrielsen
En lerklump kan Gud fortsätta att forma, men inte en färdigbränd mugg eller kruka. En deg kan formas om och om igen. Men inte ett färdiggräddat bröd med hård skorpa.
Nu kan ju vän av ordning invända att det var annorlunda förr, i kristendomens första skälvande minut eller när Bach var verksam. Inte kan man jämföra en mästare som Bach med dagens kyrkomusiker?
Nu är det ju inte stiftsförvaltningens sak att i stil med det första citatet peka med hela handen mot församlingar. Men lavaglöden verkar onekligen lysa med sin frånvaro även i det material som ska vägleda i det grundläggande.