Tvivlet som gåva och handikapp, II

Några spånor om ett mänskligt privilegium

I denna avslutande del om tvivlet som gåva och handikapp visar SPT:s redaktör hur vår samtid blivit blind för hur den allmänna uppenbarelsen i historien och i samvetet vittnar om Gud. Men också hur den särskilda uppenbarelsen i Jesus Kristus och Bibelns Ord möter djup oförståelse – även inom kyrkan. Hoppet ligger i att när någonting gått helt förlorat så börjar människan att söka. Men vet hon var hon ska söka?

Forsättning från föregående nummer

Den allmänna uppenbarelsen – om samvetet

I de flesta organisationer, offentliga förvaltningar och frivilligorganisationer såväl som företag, arbetar man med sin värdegrund. Så även i Svenska kyrkan vars värdegrund enligt hemsidan är »ett ansvar att visa omsorg».

Vad är värdegrundsarbetet annat än att försöka formulera vår tids tio Guds bud? Att återuppfinna den gyllene regeln eller det dubbla kärleksbudet men utan bibliska och kristna begrepp? Den naturliga lagen, naturrätten, den grundläggande mänskliga moralen är inte längre självklar. Det är inte så länge sedan som en gemensam moral och etik var integrerad i personligheten, men i dag väljer man sina egna normer. För att finna det gemensamma måste värdegrunder antas, sekulära uppförandekoder i avsaknaden av ett kollektivt kulturellt och kristet förankrat förhållningssätt.

Vad är värdegrundsarbetet annat än att försöka formulera vår tids tio Guds bud?

Till bibelns mest provocerande texter för vår tid hör Pauli uppräkning av gudlöshetens konsekvenser, en lista som är en direkt biktspegel. Men vem vill ha en biktspegel? Vem vill rannsaka sig? Vem lystrar till Guds vilja och lag? Den Guds lag som Paulus i sitt brev till romarna (Rom. 1:18–31) konfronterar oss med erkänns inte längre som moraliskt rättesnöre. Hur ska man då kunna förstå korsets dårskap och försoningens verklighet, förstå vad som var en dårskap redan på apostlarnas tid (1 Kor. 1:18–24)?

Den naturliga lagen, denna Guds lags viskning i varje människohjärta, tillhör den allmänna uppenbarelsen – att vi intuitivt vet vad som är rätt och fel, känner moralens normer och sexualitetens gränser och respekterar varje människas värdighet från hennes tillblivelse till tillintetgörelse i döden.