Det talas nu i politiken om vikten av svenska värderingar och kristna värderingar. Det är lätt att känna sympati för detta, när man ser människor som är förtryckta. Men ibland tror jag att man gör det för lätt för sig.

En sak är en människosyn präglad av vår tro. Människans värdighet som skapad av Gud. Människan som ohjälpligt oförmögen att på egen hand nå det goda. Tio Guds bud. Orden i Bergspredikan. Kärleksbudet. Men hur ska detta växlas in till samhällsvärden och samhällsnormer?

En nu avliden bekant till mig, som var gift med en kristen syriska från Kamishli, kommenterade en gång mina upprörda åsikter när media rapporterade om en ärkebiskop i trakten (Aleppo eller möjligen Mosul) som blivit fasttagen och anmäld till FN för omfattande vapensmuggling. Det var ju en fullkomligt normal och vällovlig verksamhet för honom, menade min bekant. Hur skulle han annars skydda den trosminoritet han tillhörde och ledde?

Denna artikel är för inloggade användare

Registrera din e-postadress för att få tillgång till fler artiklar och vårt nyhetsbrev.

Registrera dig Har du redan registrerat dig? Logga in