Är Svenska kyrkan i strid med sig själv?
Hur kan en organisation bestå, som opererar utifrån så motstridiga principer, att en präst inte får predika teologi i socialdemokratins namn, medan samma kyrkas officiella hållning ytterst sett kan bestämmas av just ett politiskt parti som är representerat i riksdagen? Är inte både präster och kyrkomöte satta att i någon form av samspel tolka Jesu ord och liv i teologi och handling, oavsett – och bortom – partipolitiska medlemskap? Eller är kyrkomötet inte på samma sätt som sina predikanter en integrerad del av Kristi kyrka? Är inte hela kyrkan en förkunnande kyrka, i alla dess skilda delar?

Anders Runesson, Kyrkans Tidning nr 31/2017

 

Hjärtefrågor
I min forskning har jag undersökt ett antal ärenden som har behandlats av kyrkomötet sedan år 2000. De har handlat om abort, böneutrop, församlingstillhörighet, konfessionella friskolor, kultur och tradition, lagen om Svenska kyrkan, miljöfrågor, tak och golv i kyrkoavgiften och vigsel av samkönade par ... I samtliga fall som jag har undersökt går det att se att det är hjärtefrågor för partierna, som ömsom driver dem i riksdagen och ömsom för fram dem i kyrkomötet, med ibland nästan likalydande motioner. Kyrkan ska förändras i enlighet med deras prioriteringar, antingen genom beslut i kyrkomötet, och om det inte går, genom beslut i riksdagen. Det finns en tydlig partipolitisk och idépolitisk påverkan av Svenska kyrkans kyrkomöte. Det betyder förstås inte att alla frågor har sådana drag. Detta ställer ändå lojalitetsfrågan i centrum. Kyrka eller parti?

Klas Hansson, Dagen 16/10 2019

 

Tillrättalagd teologi?
Om den frälsande tron ogiltigförklaras och ersätts av en defekt tro bara för att lägga saker till rätta, innebär det inget mindre än en fullständig skilsmässa från Gud och inte en förening ... Ingen kejsare har någonsin lyckats övertala Fäderna som undervisat om Gud, att låta sig försonar med heretikerna med hjälp av tvetydiga formuleringar.

Maximos Confessor/Bekännaren

 

Trons kamp
Detta vet jag: Tanken att det inte pågår någon kamp i människan gör att man blir lat – den tanken föds när man inte tar itu med sin nedstämdhet. Ty utan kamp skulle det inte behövas någon vaksamhet eller uppmärksamhet, och varken bön eller tillbedjan skulle ha något värde. Alla kunde lägga sig ner och upphöra att röra på sig.

Isak Syriern, Pilgrim nr. 3/2005