Jonas Falck har i SPT nr 22/2021 skrivit en artikel om »Hjärnan och den religiösa människan». Där hänvisar han bl.a. till några hjärnforskare, som synes förvänta sig att hjärnforskningen i framtiden ska kunna visa att religionen och Gud endast är uttryck för fysiska processer i den religiösa människans hjärna.

Visst kan hjärnforskningen i dag vara av betydelse och av intresse. För en kristen är dock Gud större än bara hjärnfunktioner! Vilken fantastisk Gud vi har, som inte bara har skapat/skapar vårt väldiga universum med alla dessa planeter och den ändamålsenligt vackra jorden, utan även den välfungerande människohjärnan, som också den kan uppfattas som ett litet universum med åtskilliga miljarder celler och miljarder kontaktpunkter mellan cellerna.

Felet som hjärnforskare gör enligt min mening är att de i sin forskning så ensidigt fokuserar på människohjärnans olika funktioner att de samtidigt utgår a priori från att Gud endast existerar i hjärnans celler. För dessa forskare är människans uppdelning i ande, själ och kropp helt främmande (jfr 1 Thess. 5:23). Vi som däremot tror på en allsmäktig och nådig Gud har i första hand Guds ord och utövandet av Ordet som kunskapsoch inspirationskälla. Och vi räknar med Gud Fader, Jesus Kristus och den helige Ande, som alla är viktiga enligt vår klassiska kristna tro.

I slutet av sin artikel går Jonas Falck in på hjärnans strukturer och funktioner som en förklaring till varför lärjungarna många gånger hade så svårt att förstå vad Jesus sade och några gånger hade svårt att till och med känna igen Jesus själv och senare den uppståndne Kristus. Själv tycker jag inte att det är så märkvärdigt att lärjungarna under de rådande omständigheterna ibland var villrådiga. Jesus visade ju ofta övernaturliga egenskaper och hade efter uppståndelsen fått en ny kropp. Vem av oss skulle inte ha känt sig osäker i de situationer som lärjungarna då upplevde, oavsett hjärnstatus?

Enligt Jesus och apostlarna är det inte Guds avsikt att alla människor ska ha samma fysiska utrustning och samma hjärnkapacitet.
Det är tvärtom nödvändigt att det finns människor med olika förmågor för att få Kristi kropp (kyrkan) att fungera (1 Kor. 12:12ff). Man behöver heller inte enligt Jesus vara kunnig och intelligent för att komma in i himlen, snarare tvärtom. De lärda och kloka står inte så högt enligt Jesu undervisning. Deras vishet hindrar dem ofta från att ta emot hans budskap (Matt. 11:25). Jesus ställer i stället upp barn som mönster för dem, som vill komma till himlen och få ett vigt liv hos Gud (Mark. 10:14–15).

Att vi har svårt att ibland uppleva andlighet och även förstå Guds mirakler är enligt min mening helt naturligt. För att förstå dessa svårigheter behöver man inte fördjupa sig i dagens hjärnforskning. Vi får i stället försöka öppna oss inför Guds ande. Själv har jag bl.a. fått uppleva en verklig underbar änglauppenbarelse en morgon i vaket tillstånd i min tidigare bostad på Rörstrandsgatan 46 i Stockholm (jag har utförligt beskrivit denna upplevelse i Mirakel nr 2, i »Guds mirakler/under nr 1-40, nedtecknade under åren 2010–2015 av Gunnar Hafström» som numera finns att låna på Oscars församlingsbibliotek). Jag är fortfarande överväldigad av denna övernaturliga andliga händelse, som betytt så mycket för mig och andra. Jag tackar ofta Gud för den upplevelsen!

Avslutningsvis vågar jag påstå, att om man i övervägande grad använder den moderna hjärnforskningen som kunskapsoch inspirationskälla, så blir inte tilliten till Jesus och den andliga verkligheten så särskilt stor.

Gunnar Hafström, Jurist, Stockholm