Koraner bränns. Biblar bränns. Torahrullar bränns. Flaggor bränns. Världen har blivit eldfängd och mest brinner det i Sverige. Det är en annan typ av klimatförändringar som ligger bakom de här bränderna än de som orsakar skogsbränder i södra Europa och Kanada.
Att bedöma det storpolitiska spelet ligger utanför SPT:s kompetensområde. Men vi dristar oss att reflektera över hur och varför den goda och nästan unika svenska rätten till yttrandefrihet missbrukas alltmer. Den aktuella situationen måste snarast lösas, men vi behöver också reflektera över de principiella frågorna. Hur har de demokratiska rättigheter, som vi håller högt som ett tecken på människovärde och medmänsklighet, blivit vapen till förnedring, hat och våld? Och hur har enskilda genom att hävda yttrandefriheten som en oeftergivlig rätt att kränka och förnedra andra kunnat få så mycket makt och utrymme i media?
SPT har berört ämnet i en tidigare ledare (11/2022). Frågan gäller inte bara yttrandefriheten i sig utan paradoxen att samtidigt som den hålls helig, håller den ingenting heligt längre. Anders Nyberg undrar klokt i en debattartikel i Kyrkans Tidning (29/7 2023): »Förstår vi inte att det är just yttrandefriheten vi kränker när vi eldar upp andra människors heligaste uttryck och yttranden?»
På alltför många håll i världen begränsas yttrandefriheten. För de demokratiska länderna är detta främmande, ett övergrepp på varje individs integritet. Men här har problemet i stället blivit en så gränslös yttrandefrihet att den missbrukas. För att bevara yttrandefriheten intakt krävs en moralisk hållning, en medmänsklig kärlek och respekt för vad andra håller heligt.
Problemet har vi sett inte bara i den senaste tidens brännande av religiösa skrifter. Förnedrande angrepp och drev ges stort utrymme i medierna, gränslöst språkbruk, personangrepp och ohämmat spridande av svärtande rykten sprids i sociala medier. Om yttrandefriheten missbrukas, undermineras den av uppenbara skäl – respekten för den andras integritet, aktningen för människan, dvs. just det som yttrandefriheten egentligen vill värna. Den frihet som skulle skydda den enskilde från att bli kränkt används just för att kränka andra. Ingen frihet kan således vara totalt fri.
FN:s deklaration om mänskliga rättigheter stadfästes 1948 men har en lång förhistoria. Det finns »fog för att hävda att yttrandefrihetens rötter finns i de bibliska texterna, inte minst i Psaltaren och de profetiska skrifterna. Varken Gud eller människor, kungar eller präster går där fria från förödande kritik. De anklagande orden riktade mot Gud eller profeternas råbarkade kritik mot kungarna har inte censurerats bort utan öppnar för en häpnadsväckande yttrandefrihet. Inte ens i Guds eget Ord tystas kritiken mot Gud själv. Läs Job, läs Jeremia, läs Psaltaren» (SPT 11/2022).
Därför är det inte förvånande att det just i den kristna kultursfären blev accepterat att protestera mot och provocera både religion och kyrka. Till spektaklen i de tidiga karnevalerna kunde finnas inslag som gycklade med det heliga. Eller som Steven Crosson konstaterar i en ledare i Dagen (2/8 2023), att »provokation av religion och de religiösa institutionerna är en grundmurad del av den västerländska och kristna idétraditionen. Varje tid har haft sina sätt att göra narr av och kritisera tron och religiösa företrädare. Utan protest, ingen protestantism. Utan provokation, ingen frikyrka. Att tänka fritt, skapa lite kaos och förolämpa ordningen är så grundläggande i vårt samhälle att vi knappt tänker på det».
När Jesus får frågan om det största budet, talar han inte om rätten att få säga och göra vad som helst, utan om att älska Gud över allt och sin nästa som sig själv. Detta är grunden för ett gott samhälle med respekt för varje människa. Yttrandefriheten måste värnas men får inte isoleras från den moraliska skyldigheten att visa omsorg om våra medmänniskor. Som sämst värnas den när man högljutt hävdar kränkarens rätt att kränka den andra och det heliga. Som bäst värnas den när den brukas i kärlek och vishet till skydd för den andra. Allt som är juridiskt tillåtet är inte moraliskt rätt. Att bränna heliga skrifter må vara en rättighet. Ändå är det inte rätt att göra det. Den stora friheten är att i kärlek och respekt för andra också kunna avstå.
Anders Nyberg igen: »Sverige kan i många avseenden ses som världens mest sekulariserade land. Det finns i mitt tycke många positiva utslag av detta vad gäller rationalitet och tolerans. Men här visar sig vår ordlöshet inför ordlösheten i dess mest avslöjande ljus. Ty det är just dessa värden vi ytterst riskerar att förlora. Var finns toleransen när vi anser oss att ha rätt att skända en broder i yttrandefrihetens namn?
Just nu handlar koranbränningarna om Sveriges säkerhet, vilket är ett tungt vägande skäl till att vara restriktiv med tillstånd. Men i ett längre perspektiv väcker det som sker en annan oro. Oavsett vilka skrifter som bränns – Bibeln, Koranen, Torah, litteratur av judiska författare eller vad som i nazityskland kallades för entartete Kunst – så kommer det ur hat och antipati, ur motsättningar och bristande aktning för medmänniskan. När böcker bränns så är det inte pappret man bränner utan andras idéer och värderingar. Den rätten har ingen rätt att ta sig.
Brännandet av heliga skrifter visar också hur oförstående vårt sekulariserade Sverige är inför religionen. Den ses som en privatsak som får finnas men inte märkas. Även om rätten till tro och övertygelse värnas, så förväntas den inte få konsekvenser i värderingar eller politiska ställningstaganden. Begrepp som helighet, evighet och gudomlighet, som är centrala i de flesta religioner, har nästan gått förlorade. Ändå har våra demokratiska grundlagar vuxit fram i en kristen kontext och är en frukt av att kyrkan präglat vårt land och vår kultur. Men när själva grunden för våra friheter och rättigheter underminerats, så uppstår missbruk av dem som vi nu ser. En frisk yttrandefrihet färgas inte av hat utan av kärlek.
Kristen tro utgår märkligt nog från en förnedring, att Guds Son förnedrades offentligt på ett kors – det främsta tecknet på att Guds kärlek är större än all mänsklig ondska. På korset vann han tillbaka människans värdighet, själva grunden för varje demokratiskt samhällsbygge.