Statsministern om antisemitismen
Alla politiska partier, religiösa samfund och civilsamhället i stort måste visa ledarskap och nolltolerans när antisemitiska fördomar ventileras. De som arrangerar demonstrationer om världspolitikens frågor har ett stort renhållningsarbete att göra, så att det offentliga samtalet inte förgiftas av dem som hatar. Allt detta kräver civilkurage och det kräver ledarskap. Jag förväntar mig att fler ska axla det ansvaret.

Statsminister Ulf Kristersson, SvD 9/11 2023

 

Minnet som går förlorat
Långsamt men oåterkalleligt förändras minnet av novemberpogromerna och den efterföljande Förintelsen, då antalet vittnen blir allt färre. För majoriteten av samhället, de utan personlig anknytning till dåden, finns risken att denna epok med tiden blir av akademisk relevans, snarare än en historisk tragedi som behålls i minne som relevant lärdom.

Fabian Zubicky, SvD 9/11 2023

 

Ännu är det inte för sent
Undertecknade ha känt det som en ofrånkomlig plikt att ge uttryck åt den oro och den harm som gripit dem inför den antisemitiska rörelsen samt att vädja till den svenska kristenheten av alla denominationer att gentemot rashatet hävda Kristi människovärdering och broderskärlek ... Tiden måste användas. Ännu är icke massuggestionens tvång över oss. Ännu är icke det fria ordet bundet. Ännu kan sanningens och kärlekens evangelium ljuda.

Biskopar och kyrkoledare i upprop, DN 26/4 1933

(citerat efter Göran Rosenberg, Rabbi Marcus Ehrenpreis obesvarade kärlek)

 

Samhällstillit
Samhällstillit handlar inte om hur jag förhåller mig till dem som jag känner och som liknar mig. Det handlar om hur jag förhåller mig till dem som jag inte vet något om och som inte är som jag. Utmaningen att göra detta tillsammans gäller över hela fältet av oss som bor och lever i vårt land, oavsett etnicitet eller religion. Vi behöver öva oss i att se varandra som tillgångar i samhällsbygget. Det vinner vi alla på.

Ärkebiskop Martin Modéus, DN 8/10 2023

 

Hjärtat eller samvetet?
Det brukar heta att man ska »följa sitt hjärta». Ofta menas att man ska göra det man känner för. Och det kan vara bra, om det man känner för är gott. Om inte, ska man absolut inte »följa sitt hjärta». Bättre är att säga att man ska följa sitt samvete. Men då »samvetet» i klassisk filosofisk mening, och inte som ett knippe individuella åsikter och övertygelser, vilket bara blir detsamma som det man känner för, bara extra starkt.

Thomas Idergard, Dagen 15/8 2023